”Det var en gång”..... ja, så börjar dom flesta historier och så börjar också historien om KUNGÄLVS FF.
Året var 1985 och vi var några föräldrar med våra döttrar som blev väldigt sugna på att spela fotboll. Vad vi däremot inte var sugna på var att omedelbart starta en förening så vi fick bli en liten ”gökunge” i en redan existerande förening. Det blev föreningen jag själv hade varit aktiv i ett antal år, Rödbo IF, som fick ”ställa upp”. Vi tryckte upp lappar och delade ut på alla fritids och förskolor i Kungälv och kom fram till att om hälften av dessa dök upp på vår INFORMATIONSTRÄFF skulle det bli ett 90-tal tjejer.
Vi köpte en otrolig massa bullar, blandade saft, kokade kaffe och fick ordföranden i Rödbo att komma dit extra för att prata lite om klubben…………………….det kom TVÅ!!!!...........men det var så allt började, i alla fall. Nåväl, så småningom kom det lite kompisar och lite kompisar till dom och till slut var vi ett litet gött gäng där alla var födda 1977-78. Vi började med att lägga upp en treårsplan där vi var överrens om att inte ha så himla bråttom ut i allvaret utan ”vi tränar och pysslar med lite av varje i två år först, så ser vi om det här verkar kul.” Det var det, visade det sig, så efter två år, 1987 , spelade vi vår första match och det var mot Nol och den matchen slutade oavgjort 0 – 0.
1988 bröt vi oss ur samarbetet med Rödbo och bildade, ihop med en fritidsförening i Munkegärde som hette Gemet, en liten undergrupp som vi tillsammans döpte till Kungälvs FotbollsFlickor.
Anledningen till varför det blev detta namnet var att vi på ett väldigt tydligt sätt ville markera att föreningen bara bedrev flick- och damfotbollsverksamhet. Många av oss hade egna dåliga erfarenheter från sk blandföreningar, föreningar med både killar och tjejer, där herrfotbollen prioriterades högre än damfotbollen och det ville vi undvika på detta sätt.
Vi växte till oss och det blev dags att se om det fanns intresse för ytterligare en åldersgrupp i KFF. Vi bestämde oss för ett ”koncept” som gick ut på att vi besöker alla skolor på avtalade tider och delar ut information och en inbjudan till en träff med oss i Kullens cafè. (NU kom det många!) Vi köpte en stor bag som vi fyllde med ett antal bollar, västar och konor och förklarade på mötet att ”vi har fixat allt dvs material och träningstider men ledare har vi inga”……………… vi höll andan. Ingen av oss visste ju hur reaktionen skulle bli. Skulle dom resa på sig och gå??? Nej, alla satt kvar och när dom därefter hade fått en halvtimme för sig själva hade dom tillsammans bildat nästa åldersgrupp i KFF, 79-80 laget, med ledare och föräldragrupp. Nu började vi känna oss som en RIKTIG förening.
1989. Detta blev året då vi äntligen kände att vi var mogna att bilda och registrera en alldeles egen FÖRENING med styrelse och allt. Sagt och gjort och vår första ordförande blev Sune Karlsson. Sune blev därefter en mycket stark kraft under dom följande åren och bidrog med många viktiga beslut som blivit grunden till att klubben är så stark som den uppenbarligen är idag. Han var ytterst delaktig till att vi har en klubbstuga och i allra högsta grad till att vi har den stora fina gräsytan Klövervallen. Där la han ner ett otroligt arbete under lång tid. Han är också ”Pappa” till vårt emblem som finns på alla overaller, speltröjor mm.
Lite kuriosa: På temat: ”Man vet aldrig riktigt när möjligheterna dyker upp”: Vår klubbstuga tex. kom till i kön vid Rosenstams kiosk. Jag råkade stå där när en förälder till en spelare som faktiskt hade slutat spela fotboll, dök upp. Han var vid den tiden chef för ett större byggföretag, NCC. Kön vid kiosken var lite längre än vanligt så vi blev pratandes en stund. Detta samtal slutade med att vi, KFF, fick åka ner till Göteborg och titta ut två moduler av deras arbetsbodar som vi trodde skulle kunna funka. Där efter gick allt slag i slag. Vi fick kommunen med oss. Dom ordnade till så att det såg ut som ett hus dvs. väggar och tak utvändigt samt vatten, avlopp och el. Välvilliga sponsorer fixade inredningen med bla. nätburarna till varje lag. När den till slut stod färdig blev det invigning med ”pompa och ståt”. Kommunens toppolitiker var där och läste fina tal, flaggorna vajade och solen lyste. Det var stort för lilla KFF. Klövervallen kom också till på liknande sätt även om det inte var i en kioskkö så har den ändå vuxit fram lite okonventionellt. Processen tog visserligen lite längre tid. Den spände nog över 6-7 år innan planen var klar, men det var det ju värt. Till en oerhört liten kostnad fick KFF en alldeles egen gräsyta för träning och spel vilket kändes viktigt för framtiden.
1995 var året då KUNGÄLVS FF bildade sitt första DAMLAG. Klubben valde då att för första gången rekrytera tränare utifrån, dvs personer som inte haft med verksamheten att göra tidigare. Detta gjordes framförallt för att skapa en liten speciell situation kring damlagsverksamheten med lite nya röster och idèer. Klubben satte upp ett mål för damlaget: Att inom en femårsperiod vinna div. 4 och ta klivet upp i trean. Detta infriades och efter att 1997 nästan vunnit (tappade serieledningen i sista matchen) vann laget 1999 div. 4B efter en överlägsen SERIESEGER. där laget spelade 18 matcher och vann 17 av dom och spelade en oavgjord. Damlaget spelade alltså året därpå i div. 3. Nu blev detta tyvärr kortvarigt. Dels är det väldigt tufft att ta klivet upp en division, dessutom fick föreningen samtidigt problem med återväxten till Damlaget samma år och det är ingen lycklig kombination.
Samma år, 1999 , som damlaget gick upp i trean var också ett JUBILEUMSÅR. Klubben fyllde 10 ÅR och det firades med buller och bång i Munkegärdeskolans aula med många inbjudna och ett späckat underhållningsprogram. En mäktig kväll för en föreningen att få fylla 10 år.
Det finns, som alla säkert förstår, massor att berätta men jag tror vi stannar här. Som avslutning vill jag ändå räkna upp ett antal personer som betytt det där lilla extra för att föreningen över huvud taget orkade bli till: - Dom flesta föräldrarna och ledarna runt det första laget, ingen nämnd ingen glömd. Utan deras entusiasm hade det absolut inte gått.- Margareta ”Myggan” Svensson. Ansvarade för Kullens Cafè vid denna tid. Hennes generositet betydde mycket för oss. Hon upplät cafèts lokaler till våra olika möten innan vi hade vår egen klubbstuga. Det hände ofta under mötena att det knackade på dörren och in kom dom med kaffe och bullar till oss. Vad jag har sett använder föreningen, cafèets lokaler även idag. Ett långvarit samarbete med andra ord.- Göran Almèn. Ansvarig vaktmästare för Kongevi IP. Utan hans speciella stöd hade vi förmodligen inte fått vår ”lilla” röst hörd på samma sätt under uppbyggnadstiden.Han fixade lite strötider åt oss på Kongevi trots protester från ”etablissemanget”. Han stod verkligen upp för oss utan någon egentlig orsak. Han hade bara sitt hjärta där. En stor blomma är han värd.
Vid pennan: Janne Eliasson
